Blog

Markören

Att beskriva hur man mår - Tre apor

Handen på hjärtat, visst lever markören i datorn sitt eget liv ibland. Speciellt när man är stressad och ska få till något snabbt. Hur roligt är det när man befinner sig hastigt och lustigt på rad 1048576 i Excel? Att börja pila sig uppåt rad för rad tar ju evigheter.

Eller ve och fasa hur har jag hamnat på tabell XFD. Hjärtat gör volter och inte så vackra ord trillar säker ur munnen. Svetten lackar i pannan för man kan ju inte ens se det man har skrivit in i bilden. Bilden i datorn tornar upp sig helt tom. Försvann allt jag har matat in och alla mina uträkningar helt borta jösses jag kommer ju inte ens ihåg vad jag gjort? När sparade jag sist?? Stressen gör sig minst sagt påmind.

Det är inte utan att man lätt kan förstå hur man bildligt talat kan få fram en symbol som kännetecknar hur man mår, motiv som i japansk konst. Det finns en från 1600-talet som föreställer tre apor, varav en håller för sina öron, inte höra (något ont), en annan sina ögon inte se (något ont), och en tredje sin mun  ( inte säga (något ont).  Nu förekommer motivet över hela världen. Ja det är tre väldigt livsviktiga emojivarianter i den industriella teckenstandarden Unicode. Tur att vi inte behöver snida dom numera utan bara klicka in dom när förstärkning av sinnesstämningen behöver framhävas

Så tillbaka till det påfallande problemet i Excel, lösningen är CTRL tangenten. Kortkommandon som CTRL + C kopiera och CTRL + V, dvs kopiera och klistra in är säkerligen det som används mest. 

I förekommande fall när man befinner sig på t.ex. rad 1048576 tar man sig ledigt och lätt tillbaka till ursprungsläget genom att trycka CTRL + pil upp knappen, lika behändigt kommer man tillbaka om man hamnat på tabell XFD genom att trycka på CTRL + pil tillbaka knappen. Så alltså man trycker CTRL + pil ner och hamnar på Excelarkets allra sista rad och, tillbaka upp CTRL + pil upp. Likaså hamnar man på sista kolumnen genom att trycka CTRL + pil höger och tillbaka CTRL + pil vänster.

 

Lätt som en plätt kom vi till vägs ände med markören som levde sitt eget liv.